100 kg är en bra och magisk siffra. 100 kg marklyft var en stor stund t ex, på ett ganska random pass ändå. Försökte ta 110 kg på samma pass och skrattade ihjäl mig av hur tungt det var. Sen var det ryggskadan och bla bla sen dess inga nya försök. Nu siktar jag istället på 100 kg på ryggen och ner i en knäböj och upp igen. Kan jag dra upp det från marken kan jag väl ha det på ryggen, tänker jag? Nä, så tänker jag inte alls för när jag formulerar det så låter det faktiskt helt orimligt.
Idag tog jag i alla fall 85! Inte heller en särskilt sexig siffra men det är fem kilos förbättring på två veckor och 15 sen mitt förra pb på 70. Att jaga pb:n är inte bra för crossfit-utvecklingen i stort har jag läst nånstans och det stämmer säkert men det ger MÅNGA LIKES på Instagram. Hähä.
Apropå crossfitutveckling ska jag och Lady Di köra en tävling ihop i augusti. Med klubbtävling inräknat blir det min fjärde tävling i livet. Jag är redan nervös, framförallt för att bli för nervös. Idag när jag skulle ta PB trodde jag t ex (var övertygad om) att jag skulle dö under stången om jag gjorde fel. Då blir inte musklerna jätteglada. Varje gång jag ska göra en tjej (... jamen det heter ju så) är jag så nervig att mina först reps blir katastrof vad det än är typ. Tacka vet jag orientering där det bara var att hugga kartan och försvinna in bland träden och låta hjärnan komma ikapp hjärtat på väg till första kontrollen (bommade i och för sig första på typ 90 % av tävlingarna).
Men det får bli till att öva. På det. Och på knäböj. Och pullups. Och gymnastik. Och olyft. Och löpning. Och sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar