Under WLC skulle man träna varje dag för att få poäng. Vad som var träning fick man avgöra lite själv, med något pulshöjande som inte tillhörde vardagen, typ gå och handla = inte träning men gå en rask långpromenad = träning. Crossfit är visserligen något pulshöjande som definitivt hör till min vardag men det är ju träning också. Jag körde mest CF-pass och lite hänga-i-boxen-pass och yttepyttelite löpning due to vargavintern som aldrig släppte taget om våren (springa i grå piskande nordanvind = helt enkelt inte inspirerande).
Allt detta tränande och mobiliserande och allmänna hängande ledde till en hel rad härliga pb:n som jag nu helt utan skamkänsla tänker skryta vilt om. *harkel*
Snatch: 41 kg! Om man orkar leta sig neråt i inläggen beklagar jag mig över att jag inte kommit över ens 35 sedan min ryggskada och i början av utmaningen kämpade jag faktiskt med att våga snatcha över 15 kg. Utslag på glädjeskalan: minst en nia! Hade kunnat gå högre om jag inte när jag försökte på 43 kg fullständigt låste mig, tappade stången och med skräck i hjärtat drog av vikter och tänkte att jag nog inte skulle snatcha igen på ett tag. Så att eh lite fail där kanske men ändå.
Clean & Jerk: 60 kg! Gud vilken jämn och fin siffra jämfört med tidigare 58. Sattes under brinnande tävling dessutom, med den usla usla teknik som hör ett pb-lyft till. Utslag på glädjeskalan: en sjua. Mest på grund av att tekniken verkligen var under all kritik och när jag försökte ta 62 några dagar senare höll jag på att bryta armen av mig och upptäckte att jag är konstigt sne i höger och vänster axel-rörlighet.
Strikta toes to bar: minst typ 3 i rad! Löjligt svårt när det lades in i programmeringen för ett par månader sen. Var så arg varje gång de skulle göras, kunde knappt få upp benen 90 grader rakt ut och gjorde som jag alltid gör när jag är dålig på något: vägrar öva. Sen för en vecka sedan lyfte jag bara helt casual upp benen. Patchonk i stången. Utslag på glädjeskalan: en nia!
Handgång: gå upp på 5 kg-plattor --> 10 kg plattor och ner igen. Hahaa. Utslag på glädjeskalan: en åtta. Det var roligt men sen blev jag så trött att jag nästan ramlade och så har jag inte vågat göra det igen.
(eh... börjar vi se ett mönster i mina pb:n här? jag gör det en gång och sen gömmer jag mig. hmmm)
Pistols: 1 på höger ben. Vänster ben kollapsar under mig varje gång jag försöker. I ett hånskratt, föreställer jag mig. Trodde du att det där skulle gå eller? Näru! Flomp. Men höger ben ändå, yey för det. Utslag på glädjeskalan: en åtta! En sån seger över höger fotled!
Ja sen har jag väl slagit lite andra rekord också, det här var ganska tråkigt att räkna upp känner jag. Poängen är väl detta: WLC har förbättrat mina träningsresultat. Jag har vågat testa fler grejer, jag har blivit rörligare och jag har fått bättre teknik. Dessutom förbättrade jag min Running with Cindy med 270-218 reps... vad blir det... 52 reps! Go team me!
Rökning är fel. Men Starbuck är bäst.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar