I bästa fall så kan jag bidra med en känsla

De senaste veckorna har jag varit Travel Girl. Stockholm två gånger på samma vecka och nu onsdag-fredag Berlin. Berlin, min älskade stad. Min backup-plan i livet är alltid att flytta dit och börja om livet, ifall något skulle skita sig på vägen. Jag vet exakt var jag vill bo, fast nu när vi var nere hittade jag ett annat fint kvarter ganska långt därifrån.

Vi flög ner en stor grupp (jag och alla chefer typ) och jag var ganska cranky över att behöva bo i ett nytt område plus lite rädd för alla okända människor. Hela första dagen hade vi konferens-gejer och sen fick jag checka in på mitt underbara, underbara rum.

Eller så här var det till och med: jag fick nyckel, såg att jag bodde på första våningen och surade upp dit. Rummet var sterilt, your standard lite fancier än sjukhusrum-rum. Öppnade fönstret, hängde upp lite kläder och hann känna en slags jaha-känsla innan telefonen ringde nerifrån receptionen. You have the wrong room, you have to come down. Så jag plockade ihop mig, åkte ner, fick byta nyckel och släpade mig upp till första våningen igen.

Så här såg mitt nya rum ut. Det är svårt att fånga på bild, men det var så fruktansvärt mysigt. En futuristisk takkrona, flera små roliga lampor, ett stort fönster i badrummet så man kunde se ut, en ullig vit matta på golvet som var parkett. Inget annat rum på hotellet verkar ha varit sådant så om ni åker till Domus hotell am Kürfurstendamm, se till att be om rum 117. Jag sov som en prinsessa i dubbla, fluffiga vita duntäcken och öppet fönster. Ok, ena natten somnade jag rätt berusad med datorn över mig och tända lampor i rummet men ändå!

Andra dagen konfererade vi ännu mer och sen skulle vi åka guidebuss runt staden i två timmar. Jag kände mig rätt välguidad i Berlin så vi smet av bussen efter ett tag och såg lite andra saker istället.

Till exempel ett jazzigt band, några vinglas, en Dom, en nedåtgående sol och en flod. Min kollega och chef, som syns på bilden ovan, är en av världens bästa människor, vilket gjorde denna torsdag eftermiddag alldeles underbar. Sen gick vi på middag och cabaret i mina hemmakvarter.

Både onsdag och torsdag var jag uppe i soluppgången (dvs ca 7) och promenerade / sprang i närmsta park. I den parken fanns det bland annat fåglar, zebror och lamadjur. Oh my. Plus en fin bro och dimma över floden. Ama-zing.

Nu är jag hemma igen och planerar nästa resa dit och vem jag ska plocka med mig. Om allt blev som jag ville skulle det visa sig att Mumford & Sons har en spelning där inom ett år. Håll tummarna!