Jag drömde och glömde bort att det var du där i nuet som betydde nåt

Allt detta resande har gjort mig helt ovan vid mitt vanliga liv (dålig på vardag, som Markus Krunegård skulle säga) (och har sagt). Det är bara tisdag och jag väntar på att något roligt ska hända. Istället hände i morse detta: jag gick upp för att köra morgonpass. Kände mig sur redan på spårvagnen och väl framme i boxen var kroppen helt kraftlös. Stod och väntade på att den där lilla glada kicken som doften av gummigolv kan ge men nope. Tomt. Så jag gick all in för att tjura istället, hehe.

Passet var bänkpress, vilket gick okej eftersom vem bryr sig om bänkpress? och strikta TTB vilket gick BITE ME och sen var det flåsfest! En stege 10-1 reps av hang squat clean (35 kg) och burpees med hopp över stången. De första 10 cleansen gick alldeles utmärkt, de 10 första burpeesarna också. Men sen? Allt dog. Benen dog, flåset dock, armarna dog, pannbenet drog. Jag slet mig igenom nian, åttan, sjuan, sexan, sen började folk runtomkring mig bli klara och jag grät mycket inombords och lite utombords och sen fem, fyra, FUCK ME, tre, två och ett. Ettan kändes ok.

Ja sen efteråt är jag väl gladare (inte på bilden dock ehehehe), särskilt efter dusch och frukost men nä. Funderar på att bara leka med skivstång ett tag och slippa jobbiga metcons. Det är väl rätt metod för att bli bättre va? Tänkte det.